Ögats yttre muskler och deras molekylära profil – nycklar till skydd mot muskelsjukdomar

De muskler som styr ögats rörelser (ögonmusklerna, EOM), skiljer sig markant från kroppens övriga muskler. De arbetar med extrem precision för att möjliggöra samsyn och djupseende – och de drabbas på ett anmärkningsvärt sätt mycket mildare än andra muskler vid svåra muskelsjukdomar som Duchennes muskeldystrofi. Varför just dessa muskler är så motståndskraftiga har länge varit en gåta.

Projektet syftar till att kartlägga den molekylära uppsättningen i EOM och förstå hur deras speciella egenskaper kan användas för att utveckla nya behandlingar mot både skelning och muskeldystrofier. Huvudmål:

1. Molekylär kartläggning –vilka gener och proteiner som är aktiva i olika celltyper i EOM, deras unika funktion och varför de skyddar vid sjukdom.
2. Cytoskelettets roll –viktiga strukturella proteiner och deras roll vid sen- och nervfästen. Detta görs med avancerade zebrafiskmodeller där flera gener kan slås ut samtidigt med CRISPR/Cas9-teknik.
3. Nya behandlingar –utveckla läkemedel som kan förbättra utfallet vid strabismoperationer och ge nya behandlingsstrategier för muskeldystrofier.

Bakgrund
EOM är en egen klass av muskler med en unik sammansättning. Ögonmusklerna påverkas inte som de övriga muskler vid genetiska sjukdomar, vilket tyder på att EOM har alternativa skyddsmekanismer.

Vi har visat att genen fhl2b kan skydda ögonmuskler från sjukdom och till och med rädda andra muskler hos en zebrafiskmodell av Duchennes muskeldystrofi. Denna upptäckt öppnar för att fler gener i EOM kan användas som terapimål.

Metoder
Vi kombinerar mänskligt vävnadsmaterial (bl.a. från patienter som genomgått skelningsoperationer) med avancerade zebrafiskmodeller. Med hjälp av bla genetiska modifieringar och funktionsmätningar, studeras hur olika proteiner och gener samverkar. Dessutom används screening av små molekyler för att hitta ämnen som kan aktivera skyddande gener.

Betydelse
Projektet är tvärvetenskapligt och rör sig mellan grundforskning och klinisk tillämpning. På sikt kan resultaten:

• ge kompletterande behandlingar till kirurgiska metoder mot skelning, för att kunna uppnå mera precision och minska risken för återfall,
• leda till nya behandlingsstrategier för muskeldystrofier, alvarliga sjukdomar som idag saknar bot och leder till svår funktionsnedsättning,
• öka förståelsen för hur muskler kan skyddas mot sjukdom på molekylär nivå.

Vi hoppas bana väg för nya behandlingar som förbättrar livskvaliteten för både patienter med skelningar och med allvarliga muskelsjukdomar.

Projektnummer: SSFÖ-FA-26-019