Hoppa till innehållet

Anslag 2026

Ögonbesvär hos patienter med inflammatoriskt orsakad perifer facialispares

Perifer facialispares innebär att musklerna i ena ansiktshalvan förlamas. Man får då svårt att stänga ena ögat, rynka halva pannan och le eller truta med ena mungipan. Orsaken kan bland annat vara infektion, tumör eller trauma men i många fall hittas ingen orsak. Tillståndet kan drabba alla åldrar men är vanligast i gruppen 15–45 år. Bara i Stockholm drabbas årligen ca 600 patienter.

De flesta läker ut helt inom några veckor men ungefär en tredjedel av de drabbade återfår aldrig normal ansiktsfunktion. Ansiktet kan då förbli asymmetriskt vilket kan vara estetiskt missprydande och funktioner som att äta, dricka och prata kan försvåras då ena ansiktshalvan inte fungerar. Ögat är särskilt känsligt då personen inte kan stänga ögat helt. Då finns risk för skada på hornhinnan med obehag, synnedsättning och i värsta fall blindhet.

I denna studie vill vi undersöka hur öron-, näsa- halsläkare, som primärt handlägger patientgruppen, kan identifiera patienter med risk att utveckla synskada genom ett samarbete mellan ÖNH-kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset och S:t Eriks ögonsjukhus. Vi har undersökt nästan 100 patienter som en månad efter ansiktsförlamning fortfarande har kvar en svaghet kring ögat. Dessa patienter har remitterats till St. Eriks ögonsjukhus för noggrann ögonundersökning och i samband med studien valideras även en engelskspråkig patientenkät, DQE-5, som mäter problem med torra ögon på svenska. Behövs någon behandling för torra ögon erbjuds patienten detta och alla följs upp efter ett år.

Genom studien hoppas vi få en större förståelse för vilka patienter som drabbas av ögonkomplikationer efter perifer facialispares, vilka problem som främst drabbar patienterna och därigenom vilka patienter som ÖNH-läkare ska vidareremittera till ögonspecialist. Vi får också bättre kunskap om vilka ingrepp som kan bli aktuella för patienterna att genomgå i senare skede. Genom att bättre förstå sjukdomen och dess komplikationer kan vi bättre skräddarsy utredning, uppföljning och behandling av denna drabbade patientgrupp. 

Projektnummer: SSFÖ-FA-26-015