Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin är också ett pris med stor betydelse för ögonforskningen

Optogenetik har vuxit fram genom forskning och samarbeten över landsgränser. Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin delas av den amerikanske forskaren Karl Deisseroth och de tyska forskarna Peter Hegemann och Georg Nagel för deras upptäckter kring ljusstyrda jonkanaler och utvecklingen av optogenetik.

Men hur fungerar optogenetik? Med hjälp av tekniken för forskare in en gen i celler som normalt inte reagerar på ljus. Genen ger cellerna instruktioner att tillverka ett ljuskänsligt protein, vilket gör dem ljuskänsliga. Det ljuskänsliga proteinet fungerar då som en slags strömbrytare. När cellerna belyses med ljus av en viss våglängd kan forskarna slå på eller stänga av deras aktivitet och på så sätt styra dem med stor precision.

För oss som arbetar med syn och ögonhälsa är detta särskilt intressant. Optogenetik har under de senaste åren utvecklats från ett kraftfullt verktyg inom forskningen om hjärnan och nervsystemet till en potentiell behandlingsstrategi för personer med allvarliga näthinnesjukdomar. Ett av de mest uppmärksammade områdena är retinitis pigmentosa (RP), en grupp ärftliga näthinnesjukdomar.

Tanken är fascinerande: Vid RP, går näthinnans ljuskänsliga fotoreceptorer successivt förlorade. Med hjälp av optogenetik vill forskarna göra kvarvarande celler i näthinnan ljuskänsliga, så att de kan ta över en del av de förlorade fotoreceptorernas funktion. På så sätt finns en möjlighet att återställa viss synfunktion hos personer som annars skulle ha mycket begränsade behandlingsalternativ. Forskningen har redan nått kliniska prövningar på människor, men optogenetiska behandlingar är ännu inte etablerade.

Men betydelsen stannar inte vid RP.

De principer som Nobelpristagarnas forskning bygger på kan på sikt få betydelse för många andra ögonsjukdomar där näthinnans nervceller påverkas, exempelvis avancerad åldersrelaterad makuladegeneration, vissa former av glaukom och andra retinala degenerationer. Tekniken har också bidragit till en djupare förståelse av hur näthinnans nervceller kommunicerar och bearbetar visuell information.

Det är ett fint exempel på hur grundforskning, som började med nyfikenhet kring hur en encellig grönalg reagerar på ljus, kan leda till upptäckter som skapar hopp för människor med svåra synnedsättningar.

Stort grattis till årets Nobelpristagare!

Och en påminnelse om att morgondagens behandlingar ofta börjar som dagens grundforskning!