Andra viktiga strukturer och vätskor i ögat

Främre ögonkammaren

Främre ögonkammaren är det vätskefyllda utrymmet mellan hornhinnan och regnbågshinnan. Här cirkulerar kammarvattnet som ger näring åt hornhinnan och bidrar till att ögat behåller sin form. Förändringar i ögonkammaren eller dess vätska kan påverka både ögontrycket och synen.

Bakre ögonkammaren

Bakre ögonkammaren är det smala utrymmet mellan regnbågshinnan och linsen. Här samlas det kammarvatten som produceras i strålkroppen innan det passerar genom pupillen till den främre ögonkammaren. Även om den bakre ögonkammaren är mycket liten spelar den en viktig roll för ögats vätskecirkulation. Om flödet genom pupillen hindras kan ögontrycket stiga och i vissa fall leda till akut glaukom (grön starr)

Kammarvatten

Kammarvatten är en klar vätska som fyller ögats främre och bakre ögonkammare. Den ger näring åt hornhinnan och linsen, som saknar egna blodkärl, samtidigt som den transporterar bort slaggprodukter. Balansen mellan produktion och avflöde är avgörande för att hålla ett normalt ögontryck.

Kammarvinkeln

Kammarvinkeln är området där hornhinnan möter regnbågshinnan. Här finns ögats dräneringssystem, där kammarvattnet lämnar ögat och förs tillbaka till blodomloppet. Om avflödet hindras kan ögontrycket stiga och skada synnerven, vilket är den vanligaste orsaken till glaukom (grön starr).

Lins

Linsen är en genomskinlig, flexibel struktur som ligger bakom pupillen. Tillsammans med hornhinnan bryter den ljuset och hjälper till att fokusera bilden på näthinnan. Genom att ändra form kan linsen ställa in skärpan när vi växlar blicken mellan nära och långt håll, en process som kallas ackommodation.

Med stigande ålder blir linsen gradvis stelare, vilket försämrar förmågan att fokusera på nära håll och leder till ålderssynthet (presbyopi). Linsen kan också bli grumlig och utveckla grå starr (katarakt), en av de vanligaste orsakerna till synnedsättning hos äldre. Vid en kataraktoperation ersätts den grumliga linsen med en konstgjord lins.

Zonulatrådar (zonulafibrer)

Zonulatrådarna är tunna, starka fibrer som förbinder linsen med strålkroppen. När ciliarmuskeln spänns eller slappnar av förändras draget i zonulatrådarna, vilket gör att linsen kan ändra form och ställa in skärpan på olika avstånd. Om zonulatrådarna försvagas eller brister kan linsen förskjutas, något som kan förekomma vid skador, vissa ärftliga sjukdomar eller i samband med avancerad grå starr.

Glaskroppen

Bakom linsen finns glaskroppen – en genomskinlig, geléliknande vävnad som fyller större delen av ögats inre. Den består till största delen av vatten men innehåller också kollagenfibrer och hyaluronsyra. Glaskroppen hjälper till att bevara ögats form, släpper igenom ljuset till näthinnan och ger mekaniskt stöd åt näthinnan. Med stigande ålder blir glaskroppen mer flytande, vilket kan ge upphov till grumlingar ("flugor") och ibland ljusblixtar i synfältet. I sällsynta fall kan glaskroppen dra så mycket i näthinnan att en näthinneruptur eller näthinneavlossning uppstår.

Övriga strukturer

Ögonmusklerna

Ögongloben hålls på plats och styrs av sex yttre ögonmuskler – fyra raka och två sneda. Tillsammans gör de det möjligt att rikta blicken uppåt, nedåt och åt sidorna samt att följa rörliga föremål. Om samspelet mellan musklerna störs kan dubbelseende eller skelning uppstå.

Tårkörteln och tårvägarna

Tårkörteln ligger i den övre yttre delen av ögonhålan och producerar tårvätska, som smörjer och skyddar ögats yta. Tårvätskan samlas vid ögats inre ögonvrå och leds via tårkanalerna ner till näshålan. Om tårproduktionen minskar eller tårvägarna blockeras kan ögonen bli torra, irriterade eller börja rinna.