Forskningen om åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) går snabbt framåt. Målet är framför allt att bevara synen längre, minska behovet av täta behandlingar och hitta behandlingar även för torr AMD. På längre sikt hoppas forskarna också kunna ersätta eller reparera celler i näthinnan som redan har gått förlorade.

Längre effekt av behandling vid våt AMD

Behandlingen av våt AMD förändrades i grunden när anti-VEGF-läkemedel började användas i mitten av 2000-talet. År 2006 godkändes ranibizumab (Lucentis) i USA för behandling av våt AMD. Tidigare fanns begränsade möjligheter att bromsa sjukdomen, men anti-VEGF gjorde det möjligt att bevara och ibland även förbättra synen.

VEGF (vascular endothelial growth factor) är ett ämne som normalt stimulerar bildningen av nya blodkärl. Vid våt AMD bildas däremot sköra blodkärl under näthinnan som kan läcka vätska eller blod, vilket skadar cellerna i gula fläcken, framför allt tapparna som ger skarp syn och gör att färger och detaljer kan urskiljas. Anti-VEGF hämmar VEGF och kan på så sätt bromsa sjukdomen och bevara kvarvarande syn. Sedan behandlingen introducerades har utvecklingen gått mot mer långverkande läkemedel, med målet att behålla en god behandlingseffekt samtidigt som tiden mellan injektionerna kan förlängas och antalet sjukhusbesök minska.

Nyare anti-VEGF-behandlingar har därför utvecklats för att ge längre effekt. Vabysmo (faricimab), som godkändes i EU 2022, hämmar både VEGF och Ang-2 (angiopoietin-2), ett ämne som också bidrar till att blodkärlen blir instabila och läcker. Eylea 8 mg (aflibercept) hämmar VEGF. Båda behandlingarna är godkända i EU och Sverige för våt AMD och kan hos vissa patienter göra att tiden mellan behandlingarna kan förlängas till flera månader. Hur ofta behandling behövs varierar dock och anpassas efter hur sjukdomen utvecklas.

Forskningen går nu vidare mot behandlingar som kan verka ännu längre. Ett exempel är Susvimo, ett litet påfyllningsbart implantat som opereras in i ögat och långsamt avger anti-VEGF-läkemedlet ranibizumab. Implantatet fylls på ungefär två gånger per år. I juli 2026 rekommenderade den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA expertkommitté att Susvimo skulle godkännas i EU för vissa patienter med våt AMD, men den är ännu inte en etablerad behandling i svensk rutinsjukvård.

Nya behandlingar vid torr AMD och geografisk atrofi

Till skillnad från våt AMD finns det fortfarande få etablerade behandlingar för torr AMD, och mycket av utvecklingen befinner sig på forskningsstadiet. Vid långt gången torr AMD kan områden av näthinnans celler gradvis skadas och försvinna. Detta kallas geografisk atrofi (GA), som även kan förekomma vid andra sjukdomar i näthinnan, men här avses den form som utvecklas vid AMD. Ett viktigt mål för forskningen är att hitta behandlingar som kan bromsa denna utveckling. Ett område som fått stor uppmärksamhet är komplementsystemet, som är en del av kroppens immunförsvar och som vid AMD verkar kunna bli överaktivt och bidra till att celler i näthinnan skadas.

År 2023 godkändes de första läkemedlen mot geografisk atrofi i USA: Syfovre (pegcetacoplan) i februari och Izervay (avacincaptad pegol) i augusti. Dessa läkemedel hämmar olika delar av komplementsystemet och kan bromsa tillväxten av de skadade områdena, men kan inte återställa celler eller syn som redan har gått förlorad. Läkemedlen är däremot inte godkända inom EU. Under 2024 fick Syfovre avslag av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, medan ansökan för Izervay drogs tillbaka, eftersom nyttan inte bedömdes vara tillräckligt tydlig i förhållande till riskerna.

Ett annat nytt område är fotobiomodulering, där näthinnan belyses med svagt ljus av särskilda våglängder. Tanken är att ljuset ska påverka cellernas energiproduktion och hjälpa dem att fungera bättre. År 2024 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA systemet Valeda för vissa typer of torr AMD.  med torr AMD. Resultaten är lovande, men mer kunskap behövs om vilka patienter som har störst nytta av behandlingen och hur effekten ser ut på längre sikt.

Genterapi och Cellterapi

Genterapi är en behandlingsprincip där genetisk material förs in i utvalda celler i kroppen för att förändra hur cellerna fungerar, till exempel genom att få dem att tillverka ett ämne som behövs eller minska produktionen av ett ämne som är skadligt. Vid våt AMD är målet att få celler i ögat att själva tillverka anti-VEGF under lång tid, vilket skulle kunna ge en mer långvarig hämning av VEGF efter en enda behandling och därmed minska behovet av återkommande behandlingar.

Ett exempel är 4D-150, som sedan 2021 har studerats hos personer med våt AMD vid kliniker i USA och Puerto Rico. I en fas 2b-studie med 45 patienter följdes effekten efter en enda injektion i ögat. En fas 2b-studie är en studie som undersöker behandlingens effekt och vilken dos som fungerar bäst. Tvåårsresultat som presenterades 2026 visade att synen i genomsnitt kunde bibehållas samtidigt som behovet av ytterligare anti-VEGF-behandling minskade. Utvecklingen har nu gått vidare till stora fas 3-studier. En fas 3-studie är en stor studie som bekräftar behandlingens effekt och säkerhet inför ett möjligt godkännande. Resultaten hittills är därför lovande, men ännu finns ingen godkänd genterapi för AMD.

Cellterapi har ett annat mål: att ersätta celler som har gått förlorade med nya celler. Särskilt intressanta är RPE-celler (retinala pigmentepitelceller), som normalt ligger under näthinnan och hjälper till att hålla de ljuskänsliga cellerna (tapparna och stavarna) friska. Inom AMD-forskningen kan stamceller fås att utvecklas till nya RPE-celler, som sedan kan transplanteras till områden där de egna RPE-cellerna har skadats eller försvunnit. Målet är att ersätta förlorade celler och skapa en bättre miljö för de ljuskänsliga celler som finns kvar.

Cellterapi har redan prövats på AMD-patienter. I en amerikansk fas 1/2a-studie fick personer med långt gången geografisk atrofi ett tunt implantat med RPE-celler framställda från embryonala stamceller inopererat under näthinnan. Studien omfattade 16 personer, varav 15 fick implantatet. Långtidsresultat publicerade 2024 visade att implantaten låg kvar efter tre år och gav tidiga tecken på möjlig synnytta. En fas 1/2a-studie är en tidig klinisk studie som främst undersöker behandlingens säkerhet och ger en första bild av möjlig effekt.

Studien var dock liten och framför allt inriktad på säkerhet, så resultaten behöver bekräftas i större studier. Resultaten visar ändå att forskning om att ersätta RPE-celler som gått förlorade vid AMD har tagit steget från laboratoriet till kliniska studier på patienter.

Avancerad bilddiagnostik och Artificiell intelligens (AI)

OCT (optisk koherenstomografi) är en undersökning som ger mycket detaljerade tvärsnittsbilder av näthinnan. Metoden används rutinmässigt för att diagnostisera och följa flera ögonsjukdomar, bland annat AMD. Vid upprepade undersökningar samlas stora mängder bilder och information, vilket gör OCT särskilt lämpad för analys med artificiell intelligens (AI).

AI kan tränas att känna igen mönster och små förändringar i OCT-bilder och exempelvis mäta mängden vätska i näthinnan. Ett uppmärksammat exempel publicerades 2020 från Moorfields Eye Hospital i London, där ett AI-system utvecklades med OCT-data från 2 795 patienter. Systemet kunde bedöma risken för att personer med våt AMD i ena ögat skulle utveckla sjukdomen även i det andra ögat inom sex månader.

År 2025 publicerades en studie från Moorfields Eye Hospital och Newcastle Eye Centre i England där AI användes för att följa redan behandlad våt AMD. Studien omfattade 521 par av OCT-undersökningar från 468 patienter. Genom att mäta förändringar i bland annat mängden vätska i näthinnan kunde AI bedöma om sjukdomen var aktiv eller stabil. Resultaten visar hur AI i framtiden skulle kunna bidra till tidigare upptäckt av försämring och mer individuellt anpassad behandling och uppföljning, även om ytterligare kliniska studier behövs innan tekniken kan få en mer självständig roll i vården.

Retinala implantat

Ny teknik utvecklas också för personer som redan har kraftigt nedsatt syn, till exempel digital förstoring, uppläsning och bildförbättring. Ett mer avancerat forskningsområde är retinala implantat, som utvecklas för personer som har förlorat ljuskänsliga celler i näthinnan. Målet är inte att återställa normal syn, utan att skapa användbara synintryck som kan göra det lättare att urskilja exempelvis former, föremål och text.

Under 2025-2026 publicerades lovande resultat från en större europeisk klinisk studie av synprotesen PRIMA (Photovoltaic Retina Implant Microarray), som har prövats hos personer med geografisk atrofi till följd av AMD. Särskilda glasögon registrerar omgivningen och skickar bildinformation med infrarött ljus till ett mycket litet trådlöst chip som opereras in under näthinnan. Chipet är fotovoltaiskt, vilket betyder att det är ljuskänsligt och omvandlar ljus till elektriska signaler. Signalerna i sin tur stimulerar de nervceller i näthinnan som fortfarande fungerar och kan föra syninformationen vidare till hjärnan.

Studien visade att en del av deltagarna fick förbättrad central synförmåga med systemet och kunde urskilja bokstäver och text. Tekniken återställer inte normal syn och behöver utvecklas vidare, bland annat för att klarlägga långtidseffekt och säkerhet. Resultaten är ändå lovande och visar på möjligheten att i framtiden återge viss synfunktion även när ljuskänsliga celler har gått förlorade.

Aktuell svensk forskning

Sverige har flera forskningsmiljöer som arbetar med AMD, från studier av celler i laboratoriet till kliniska studier och uppföljning av behandling i den vanliga sjukvården.

Vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset studeras både förändringar i näthinnan och behandling av AMD. Ett viktigt område är hur behandlingen av våt AMD kan bli effektiv men mindre belastande. Olika läkemedel, doser och behandlingsintervall studeras för att hitta sätt att hålla sjukdomen under kontroll med så få behandlingstillfällen som möjligt.

 Vid Karolinska Institutet och S:t Eriks Ögonsjukhus bedrivs forskning inom regenerativ medicin, där målet är att reparera eller ersätta vävnad som skadats vid sjukdom. Inom AMD-forskningen har bland annat CellThRPE1 utvecklats, en cellterapi med RPE-celler som framställs från stamceller. Tanken är att de nya cellerna ska kunna ersätta RPE-celler som har skadats eller gått förlorade och på så sätt återställa en del av deras viktiga stödfunktion i näthinnan.

Forskningen undersöker också om förlorade fotoreceptorer, de ljuskänsliga cellerna i näthinnan som också kallas synceller, kan ersättas med nya celler framställda från stamceller. Efter transplantation behöver de nya cellerna överleva, mogna och samverka med näthinnans kvarvarande nervceller. Om detta lyckas skulle de nya fotoreceptorerna kunna ta över en del av den förlorade funktionen genom att fånga upp ljus och omvandla det till syninformation.

Vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus bedrivs både patientnära och experimentell forskning om AMD. Med hjälp av bland annat Svenska Makularegistret studeras långtidsresultat av anti-VEGF-behandling, behandlingsmönster och risken för att även det andra ögat ska utveckla våt AMD.

Vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset bedrivs patientnära forskning om AMD, bland annat med hjälp av Svenska Makularegistret. Forskningen har undersökt långtidsresultat av anti-VEGF-behandling, läkemedelsbyten och hur gråstarrsoperation påverkar personer som samtidigt behandlas för våt AMD.

Nyare forskning undersöker också vilka förändringar i ögat som kan vara kopplade till framtida synförlust och makulaatrofi, alltså förlust av celler och vävnad i gula fläcken. Sådan kunskap kan göra det lättare att bedöma hur sjukdomen utvecklas och anpassa uppföljningen efter patientens behov.

Svenska Makularegistret

Svenska Makularegistret samlar information om behandling och resultat vid bland annat våt AMD. Eftersom patienter kan följas över lång tid ger registret viktig kunskap om hur behandlingar fungerar i den vanliga svenska sjukvården, där patienterna ofta är fler och mer varierade än i kliniska studier.

Registerdata används bland annat för att studera synresultat, hur ofta och hur länge patienter behandlas, skillnader mellan regioner och faktorer som påverkar resultatet på längre sikt. På så sätt kan forskningen både visa vad som fungerar väl och identifiera områden där vården kan förbättras.

En särskild styrka i Sverige är möjligheten att, efter nödvändiga tillstånd, koppla uppgifter från olika nationella hälsoregister. Det gör det möjligt att studera AMD i ett bredare sammanhang, till exempel samband med andra sjukdomar, riskfaktorer och händelser i hälsan som inte registreras i Makularegistret.

Framtidsutsikter

AMD-forskningen har under de senaste åren tagit flera viktiga steg. För våt AMD handlar utvecklingen inte längre bara om att bromsa sjukdomen, utan också om behandlingar som kan verka under betydligt längre tid. För torr AMD och geografisk atrofi har de första läkemedlen som kan bromsa sjukdomsutvecklingen nått patienter i USA, samtidigt som nya behandlingsprinciper fortsätter att utvecklas.

Ännu längre fram finns möjligheten att påverka sjukdomen på helt nya sätt. Genterapi skulle kunna få ögats egna celler att producera behandling under lång tid, medan cellterapi syftar till att ersätta celler som redan har gått förlorade. Resultaten med retinala implantat visar dessutom att det kan vara möjligt att återge viss synfunktion även när näthinnan redan är svårt skadad. Det innebär en viktig förskjutning i forskningen. Från att främst försöka bevara den syn som finns kvar till att också undersöka om förlorad funktion kan ersättas eller delvis återställas.

Samtidigt kan OCT, AI och bättre kunskap om sjukdomens utveckling göra det möjligt att upptäcka förändringar tidigare och anpassa behandling och uppföljning mer individuellt. I framtiden kan AMD-vården också komma att kombinera flera olika metoder, till exempel tidigare upptäckt, längre verkande behandlingar, bättre skydd av näthinnans celler och metoder för att ersätta eller kompensera för funktion som redan gått förlorad.

Och i allt detta spelar svensk forskning också en viktig roll. Svenska forskare bidrar inom flera delar av AMD-forskningen, från långsiktiga registerstudier och uppföljning av hur behandlingar fungerar i den vanliga vården till forskning om nya behandlingar, cellterapi och möjligheten att på sikt ersätta skadade celler i näthinnan. Sveriges omfattande hälsoregister och möjligheter att följa patienter över lång tid ger dessutom särskilt goda förutsättningar för att studera sjukdomens utveckling och effekterna av behandling.